att sakna dina händer är det svåraste jag gjort. han säger ta dig över det. jag vill inte bottna här igen. det går ännu ett år snart, letar i huvudet efter gator och nätter tillsammans. jag tar mig aldrig över. vi var fantastiska, du och jag. nu är allt jag kände en svart skog. men någonting slår ändå hårt, nätter som brann. vi hittar tillbaka, det gör inget att vi inte gör det tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar