tänkte att man kanske inte kunde vara lycklig på riktigt, har aldrig vågat känna efter. är rädd att det ska göra ont om man känner efter för mycket. som att pilla på ett plåstrat skrapsår fast man vet att det kommer kännas otrevligt. vi fingrar på en cigarett ihop, jag vill veta när döden kommer och jag vet inte varför jag gör så här. jag vet inte om jag väntar på den eller hoppas på att den ska komma. och jag bryr mig inte om något händer för jag är ju med dig nu. tänker att jag kanske alltid vill ta livet av mig så här med dig. och alltid vakna med dig under samma täcke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar