gillar ju inte att bli så där himla blödig på nätet, men eftersom att jag har pratat med världens bästa i ca två timmar ikväll samt gjort ett tappert försök till att rädda en bananfluga så kan jag lika gärna fortsätta tills jag skäms.


förstår att livet är något bra
ställer för höga krav på omgivningen
och på framtiden
mår bättre, trots att man i vissa stunder
lever i ett vakuum, utan hopp om något hopp
när man snöar in sig för mycket på problem
istället för att se det som är bra
som att i stunden sitta i den tröja
som luktar kärlek, som man egentligen
skulle vilja slippa tvätta någonsin
med vetskapen om att du alltid kommer vara min

blev nyss förföljd av en man som ropade hadji efter mig, och vägrade inse att jag inte var så sugen på honom. trodde att min lesbiska frisyr skulle hjälpa mig att slippa sådana människor, men inte då. tråkigt.
happ, långhelg i stockholm/malung/gbg/frillesås/on the road. det är mycket nu! jag gick från att ha en hel förmögenhet till några dammiga kronor på fem dagar. förstår ingenting. har dessutom en fästman (det känns fullkomligt orimligt att använda den titeln men så är det ju) vars VD är ett kioskmongo och tycker att lönen kan väl komma när han känner för det, så jag har varit väldigt väldigt generös dom senaste dagarna. sen att jag ska tillbaka till huvudstaden nästa helg är lite som att supa på tom mage. men allt löser väl sig i sinom tid! utan kaos hade livet varit en pärs, och det är ju inte alltid så kul. vi får se hur länge jag behöver leva på bröd, jag är ju sugen på kåldolmar! och öl. livettt.

är så himla trött på "vänner" som sviker, ljuger eller aldrig har tid. från och med nu tänker jag ej längre anstränga mig för att få en dejt. 

det har ändå varit en himla fin helg som så sakta tar slut, har gjort mitt livs stora grej och klippt av mig allt allt hår! det känns änna gött! min kaerste ska flytta till egen lägenhet och därför ska vi ge oss iväg på en road trip till bästkusten imorgon. mitt liv är i gungning nu alltså, flänger runt på livsturné från stad till stad helgerna i ända. det är bra. gillar lejvet!

gbg-helgen var fantastisk. eftersom jag drack öl både fredag och lördag och hade det där "man lever bara en gång"-tänket i skallen var jag ganska död på bussen hem i söndags. men fick fira tre födelsedagsvänner och dricka vin på hisningen plus träffa nya vackra och härliga människor. älskar människor. speciellt snygga. om två dagar åker jag till stockholm för att göra tre andra platser, när man ändå håller på liksom. och så klart träffa min topp ett snyggaste människa. livetttttt!

hädanefter tänker jag efter
jag ska vara bra för dig

"- Jag hade aldrig klarat av att ta en varje dag, skönt att vi har tjejer som har de där intränat sen länge. Låt de vara så!" uttrycker sig en man angående om han skulle kunna tänka sig ta manliga p-piller. alltså vem är du? jag hatar dig. vem fan fick dig att tro att vi har det "intränat"?? behöver väl få det till att bli en rutin lika mycket som vilken annan jävel som helst? kan däremot tänka mig att du kommer ihåg att göra dina 120 armhävningar och ta din proteinshake varje dag, det är inte så svårt att komma ihåg väl?
jag hade ingen aning om att det hade tagits fram manliga p-piller och p-stavar förrän idag, det värsta är att dom inte lanseras pga läkemedelsbranschen anser att det inte är av intresse. för vem? ingen har frågat mig! jag trodde vi försökte leva upp till ett jämställt samhälle men tydligen inte. jag förstår inte hur det tänkandet kan existera. detta handlar för mig definitivt om jämställdhet. det är ett jävla ansvar som två personer delar, varför ska bruden vara den som står för hela kalaset? vet ni män vad det kostar att hålla sig borta från graviditet och abort? det är väl så himla självklart att det ska finnas alternativ när det finns kvinnor som inte klarar av hormonerna i olika preventivmedel. alltså, jag blir arg. trodde att forskare var mer klarsynta än så.

http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/Manliga-p-piller-finns-men-lanseras-inte/

har aldrig sett flyktingkrisen med så klara ögon som idag.
på väg till affären gick jag förbi ett gäng människor utanför en byggnad, tänkte inte så mycket på det mer när jag hade passerat. var dessutom i ett område som jag nästan aldrig är eller har varit i innan, så jag hade ingen aning om att migrationsverket låg där. förrän på väg tillbaka hem när jag såg skylten och förstod att alla dom ca 20 människor som stod där ute antagligen var där för att få asyl eller liknande. fick någon slags oerhörd skuldkänsla där jag gick. nu vet jag ju inte hur deras situation såg ut i detalj men min är antagligen desto bättre. vi lever i ett land dit flera hundra flyktingar kommer så det är inte så att jag inte är medveten och inte ser. men det blev så klart på något vis. som sagt är jag ingen jävel på politik, men jag känner verkligen verkligen för att bli just i detta nu. jag kan inte säga att jag förstår att det är för jävligt eller att det syntes på dom men jag kände något. och det var inte positivt. så, nu tänker jag på bästa sätt försöka ge mig ut i den här jävla djungeln av ministrar, politiker, och sverigedemokrater. eller är dom politiker? i think not.