ok imorgon är alltså dagen då min framtid avgörs, dagen jag väntat på i typ ett år. har dödsångest eftersom att tydligen halva sverige, typ tre miljarder människor, bestämde sig för att alla söka samma program som jag. härligt! men jag kan ju ha tur, eller inte. 

oavsett kommer jag vid den här tiden imorgon vara på väg till mitt älskade jävla jobb, kanske mitt sista nattskift i livet, och förhoppningsvis vara lycklig. eller sjukt upprörd. hur det än blir tänker jag sjunga på sista versen där. och om en och en halv månad cirka, kanske jag för sista gången på heltid och väldigt länge går ut genom min barndomsdörr. lite hemskt men sjukt spännande. ensammast i hela världen (nästan) i mitt nya liv!

men sedan kan ju saker gå åt helvete och inget bli som planerat och jag kanske för alltid går ut genom den här dörren och för alltid gör flottiga hamburgare. får se imorgon, det är ju lite det som är grejen. aaaaaah!!