ikväll satt jag och såg solen gå ner bakom skogen där jag bor, samtidigt som jag lyssnade på american football. det var väldigt fint. varenda jävla tanke som kan existera i huvudet på en 20-åring fanns där samtidigt, blev nostalgisk och sentimental och fan och hans moster. insåg att livet är fan så skrämmande, har börjat känna mig ensam. sjukt ensam, vet ej varför. saknar känslan av att ha ont av att sakna också. är psykopat. det är en psykopatgrej tror jag. ännu värre är "jag behöver ingen"-tankar. alla behöver någon, allra mest jag. kan fan inte gå utanför dörren utan att hålla någon i handen. jävla liv, jävla karatefyllacpliv.