du var som den där 80-talets högstadietönten
med fortfarande pottfrisyr å fullt med tandställning i käften
med drömmen om att bli hockeyproffs.
och som förlorade hjärtat och alla fantasier åt den snyggaste tjejen på balen
för hon gick redan med någon annan och det skulle aldrig bli någon mer.
å som förlorade oskulden tillsammans med första folkölen
i parken vid bron där två land möts. som senare gick vidare
som kanske en hipster för du ville vara cool men visste redan
att du var en förlorare för du hade svårt för att fokusera på rätt och fel
och hur man egentligen ska behandla den rätta kärleken
när man inte vet om det verkligen är rätt. för vem fan gör det?
du var den som blev dumpad när det var för sent att rädda allt
och du kallade det ångest och grått att inte kunna ge några svar
och du avfärdade när det för en gångs skull inte var du som behövde jaga moln.
för det är fan inte lätt att veta vad man vill
när aprilhimlar ständigt förvandlas till knytnävslag i magen.
det vet jag med.