när det hade gått alldeles för lång tid och jag fick känna doften av din nacke. när jag kände mig trygg med din arm om mig och allt som kunde komma emellan oss då var en cykel. när du visade mig din värld och jag trodde att det var den enda som fanns, att bara den som du levde i kunde jag leva i. när vi satt i soffan på en av alla hemmafester och höll varandra hårt hårt för att aldrig släppa taget, ibland la du ditt huvud på min axel och den lilla tyngden var allt som fanns och den var bara positiv. när du spelade på din gitarr för mig och jag blundade för jag ville aldrig att du skulle sluta. när jag låg bredvid dig under samma täcke i mörkret och ingen av oss riktigt vågade möta den andres läppar, hjärtat slog fort, men vi gjorde det ändå och kunde aldrig sluta. när vi höll om varandra hela natten och jag fick känna din nästipp mot halsen och jag vilade mitt huvud i den lilla gropen nedanför ditt nyckelben. när vi promenerade genom parken i din stad och såg människor som höll varandra i handen men det gjorde inget för det gjorde vi också. dina ögon och mina ögon, dina händer och mina händer och du berättade allt om dig själv som jag redan visste för jag hade målat upp en egen bild. när du kallade mig fina ord och viskade saker i mitt öra så att ditt hår kittlade mig på kinden. dina händer var de finaste och dina läppar de mjukaste.