okej jag har 200 kronor att leva på fram till min födelsedag, och för dom ska jag köpa födelsedagspresenter. det vill säga att jag aldrig kommer kunna lämna huset utan att vara mätt, för då förlorar jag pengar på att köpa mat och så försvann lite födelsedagspengar. ge fan i att fylla år när jag inte har råd! och arbetsmarknaden kan dra åt hel-vette. det är synd om mig, alla vet det men ingen vill erkänna. sitter och snorar på min två 100-lappar och gör ingenting utom att bli besviken på alla jobbsajter och alla människor och för att jag inte kan dricka ens lite öl. och eftersom ingen bor på landet, åtminstone inte på den här sidan av staden, så kan jag inte träffa en enda jävla människa. alla bor på konstig ort, typ halland eller i skärgården eller dit inte ens kartan hittar. känner ingen här och om jag gör det så är dom missfoster. jävla kapitalistsamhälle, alla bara änker på sig själva. nu pekar inte jag ut någon, pratar bara om sverige rent generellt, så förbannat snålt. känner att det här går för långt nu så jag ska lägga ner. behövde bara skriva av mig. hoppas på bättre lycka nästa vecka. tänker aldrig se den där musikvideon förresten, inte något emot dom som är med. är mest livrädd för att kanske behöva se mig själv, vem vill det liksom? förutom dom som älskar sig själva, det gör inte jag. inte så mycket. tack för att ni lyssnade, over and out.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar