Jag vet att jag inte har så mycket att ge men det har inte du heller om du får bestämma. Jag tycker om dig ändå, och det vet du. När du sover betraktar jag alltid ditt ansikte för du ser så fridfull ut trots att jag vet att du har det stökigt där inne, och jag tycker om hur dina nyckelben sticker ut och du har fina händer. Jag vill ha tillbaka den dagen då jag trodde att du skulle lämna mig, fast innerst inne visste jag att du skulle komma tillbaka, och du kom tillbaka och jag klappade dig resten av kvällen. Och jag lovar att allt är sant för egentligen gillar jag inte sanningen om den inte har ett verkligt syfte, men det har min. Och jag vill vara med i din framtid, se havet med dig, se allt med dig. Jag vill inte böna och be och jag vill heller inte gråta, jag vill att du ska känna som jag snälla känn som jag. Varför känner aldrig någon som jag? Jag vill ligga med huvudet mot ditt bröst och höra varenda hjärtslag, veta att du är nära. Varför gör vi aldrig det längre? Jag vill följa med dig till ställen du känner till och höra dina historier, höra dina skämt och ditt skratt. Jag vill flacka med blicken när jag ser på dig för att det ska kittla i magen. Jag kan mer med dig. Möt upp mig igen, så vi kan göra allt vi redan har gjort.