Och aldrig mera skulle hon le mot honom och linda sina armar om hans hals och kyssa honom på ögonlocken och giva honom vackra namn som han icke förtjänade, men som det ändå var roligt att höra.
Han bet i den kudde han hade under huvudet, så att den nötta sidenvåden gick sönder och han fick munnen full av dun och fjäder.

ur Förvillelser

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar