undrade en stund, vem jag är. vad gör jag här?
försöker vagga tomheten i mig till sömns.
försöker ta ansvar för min kropp,
och vad jag gör med den.
varför jag gör med den.
är ingenting i den här världen,
i den här staden. jag är ingen.
och dom bryr sig inte, varför skulle dom bry sig?
jag finns inte. och det är ok.
jag är ok.
släpp mig nu. ingenting här är på riktigt.
det vet du, och det vet jag.
vi finns inte.

idag har jag cyklat. i två timmar.
genom betong,
genom dansk arkitektur,
genom 70, 80, 90-tal,
genom mörker,
genom verkligheten.

det är ett helvete, det här med livet.
från 100 till 0

känns som min själ,

om jag har nån,

är riven i bitar

har precis gått till botten med mig själv. har precis insett att jag inte alls gör det jag trodde jag ville göra, som jag var så himla säker på och blev så himla glad över när beskedet kom. nej, jag gör fel. jag har byggt mitt lilla liv runt fel lilla dröm. fyfan, grisångest på hög nivå! vad fan? nu är jag ju fast. med skulder och boende och identitetskris och skit. jag vet precis vad jag vill göra nu ju. men först måste jag gå klart en treårig utbildning för jag har inte råd till annat, och om tre år kanske jag har missat chansen att göra det jag så himla mycket känner dödssug efter att göra precis just jävla nu! mamma

allt man borde sagt, men aldrig sa

allt man borde gjort, men aldrig gjorde

allt man borde släppt, men knappt förmådde sig röra vid

alla känslor man borde kastat bort men istället gömde sig bakom

alla gånger vi svek varandra, men vi behövde varandra

käften.

gillar ju inte att bli så där himla blödig på nätet, men eftersom att jag har pratat med världens bästa i ca två timmar ikväll samt gjort ett tappert försök till att rädda en bananfluga så kan jag lika gärna fortsätta tills jag skäms.


förstår att livet är något bra
ställer för höga krav på omgivningen
och på framtiden
mår bättre, trots att man i vissa stunder
lever i ett vakuum, utan hopp om något hopp
när man snöar in sig för mycket på problem
istället för att se det som är bra
som att i stunden sitta i den tröja
som luktar kärlek, som man egentligen
skulle vilja slippa tvätta någonsin
med vetskapen om att du alltid kommer vara min