någonting rusar runt i skallen på mig. det är mycket nu, som dom säger. känner mig lite ensammast i världen och önskar att där fanns en hop av vänner, riktiga vänner, som kunde se att jag behöver en kram nu och ge mig en. det vore trevligt. men jag är nomad och det är dags att ge sig ut på nya okända stigar. jag behöver inte det här.