hej, jag behöver rustas upp. är fan inte vad jag har varit och detta fick dagens utflykt bekräfta när jag ville bli nedspolad x1000 för att jacka inte fanns i min storlek/för lång kö till provrum (två pers)/hungrig men ville inte äta = blodsockerfall från helvetet i guess, och så vidare. bestraffar dessutom mig själv, som den martyr jag är, genom att vägra gå och se fotboll och dricka öl och kanske bli på bättre humör. någon borde låta skjuta mig för just nu förmår jag mig inte att göra det själv. hade bara missat ändå. och det vore ju otrevligt. 

sånt här gör att jag känner mig ful, smutsig och malplacerad i denna lilla lyckliga värld, vilket är värre än döden själv. för jag vet hur mycket jag kan se ner på människor som ojar sig och tycker synd om sig själva varenda jävla minut av livet istället för att göra något åt det. och nu sitter jag själv här i sängen, träsmaken är ett faktum men jag kommer fan inte loss. har jag inte lyckats med detta inom tio, då. då är det fan dags att söka upp någon. så jävla svårt ska det väl inte vara att uppskatta livet lite?? NÄ! just det.

var tacksam för helvete.