Jag vet att jag inte har så mycket att ge men det har inte du heller om du får bestämma. Jag tycker om dig ändå, och det vet du. När du sover betraktar jag alltid ditt ansikte för du ser så fridfull ut trots att jag vet att du har det stökigt där inne, och jag tycker om hur dina nyckelben sticker ut och du har fina händer. Jag vill ha tillbaka den dagen då jag trodde att du skulle lämna mig, fast innerst inne visste jag att du skulle komma tillbaka, och du kom tillbaka och jag klappade dig resten av kvällen. Och jag lovar att allt är sant för egentligen gillar jag inte sanningen om den inte har ett verkligt syfte, men det har min. Och jag vill vara med i din framtid, se havet med dig, se allt med dig. Jag vill inte böna och be och jag vill heller inte gråta, jag vill att du ska känna som jag snälla känn som jag. Varför känner aldrig någon som jag? Jag vill ligga med huvudet mot ditt bröst och höra varenda hjärtslag, veta att du är nära. Varför gör vi aldrig det längre? Jag vill följa med dig till ställen du känner till och höra dina historier, höra dina skämt och ditt skratt. Jag vill flacka med blicken när jag ser på dig för att det ska kittla i magen. Jag kan mer med dig. Möt upp mig igen, så vi kan göra allt vi redan har gjort.
en lugn och stilla kväll med planer på att vara hemma när klockan slog midnatt avslutades istället tre timmar senare vid ett vägskäl. jag och micca trodde vi hade hittat en död människa sittandes på en cykel (hade varit ytterst fascinerande för er andra), det visade sig tyvärr bara vara en stackars pojke som skulle ut i natten och dela ut morgontidningen. den där ölen blev fyra, tog sig inte men hade minst lika trevligt! nu ska jag, allvarligt talat, spara mig tills lovet. linda har lovat mig möllan.
hej jag har svettats mig igenom högskoleprovet idag. det var inte lika långrandigt som jag trodde det skulle bli, däremot blev det en massiv tidspress och om jag kände mig dum i huvudet innan den här dagen ska jag inte tala om hur jag känner mig nu. det bästa med allting var att jag cyklade hem på lunchen och åt glass, min motivation blev ungefär tio skyskrapor högre än vad den var när jag kom dit klockan åtta vid halvt medvetande. jag vet inte hur det gick för hela hemsidan verkar ha exploderat i luften av alla ivriga män i skor som ska se facit. men jag tänker inte gråta hur det än blir, istället ska jag sätta mig ner med en öl och en, kanske två, vänner och begrava alla tankar beträffande provet på ett säkert ställe.
tror inte det här blir min dag riktigt. det var inte så här jag och min skalle bestämde när jag lämnade hemmet igår. vaknade dödssvettig mellan två fyllebrudar, har tydligen åkt på baksmällaskiten själv fast jag tog hand om resten av gänget så duktigt igår och kände mig skitnykter. nu ligger jag i alla fall här och har mensverk till stämmorna av kffs fantastiska hymn samtidigt som ångesten skiter i mig och jag tänker aldrig mer kolla mitt konto, inte förrän det blir absolut nödvändigt. om två timmar är jag och anja i skolan och bakisäter i bamba, om dom inte har äpplejuice så blir jag fan förbannad. i morgon är det dags för högskoleprov. jag har aldrig varit mer pepp än så här, lyckan är fullkommlig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

